Sådärja. Då var nio maskiner med tvätt klart. Jag måste börja tvätta oftare.
När jag skulle gå med de sista kläderna så var Ozzy borta. Helt borta. Försvunnen helt enkelt. Tankarna började snurra. Hade jag med han till tvättstugan? Glömde jag han där? Är han ute? Vanligtvis så svansar han alltid efter mig vart jag än går. Men han var som sagt borta. Jag ropade och försökte febrilt locka med olika ting. Men inget tecken på liv. Då började jag bli orolig på riktigt. Letade på alla möjliga och omöjliga ställen där han kunde tänkas vara. Men nej. Började då gräva i all smutstvätt i påsen som jag skulle ta med ner till tvättstugan. Och där. Där låg han bland all smutstvätt och sov och tittade nyvaket upp på mig med sina smältande små valpögon helt ovetande om att matte var nära på att få en hjärtattack.
Slutet gott. Allting gott.