Dagarna kommer och försvinner, dom liknar alla varann. Rastlös, rastlös som få.. Jag vill att det ska hända, de där speciella.. Nånting! Lite action.

Det riktigt kliar i kroppen....

En del av storheten i våra liv, är att inte veta hur nästa dag ska bli, jag vet.

Jag är inte sjuk, inte sjuk, nej jag är inte sjuk, jag är bara trött så oändligt trött, men jag är inte sjuk inte sjuk.

Men missförstå mig rätt, jag är inte bitter, inte alls, jag är ganska glad ändå, det är dumt att klaga i onödan, jag har det bra, förbannat bra!
Det är nog vårkänslorna som fattas, dom har inte kommit till mig ännu...

Om jag snubblar, kliver jag alltid upp igen!
Gör du?